Utb. kontr. 1

Torsdag 13/9 0710

Sitter här vid mitt skrivbord nu och kollar över skadorna från övningen. Rätt smärtsamt faktiskt. Vi fick gå en hel jäkla del. Om jag skulle säga exakt hur långt det var fågelvägen (vilket jag inte vet)skulle det förmodligen inte alls låta så spännande. Problemet var att vi förflyttade oss i så jädra tät terräng
så att en kilometer tog en timme i snitt. Jävlans jobbigt var det dessutom. Jag är van vid att gå på vägar eller i alla fall plana ytor. Det var det enda jag fick göra i lumpen. Mitt rekord där ligger på 4 stadiga mil. Men jag har ju nu lärt mig att det kan vara mycket jobbigare än så.

Det hela började med att vi gick ut, på vägar, ca en mil. Ovant, men inte så jobbigt.
Där slog vi upp förläggning, tog lång tid eftersom alla hade i princip glömt hur man gjorde. Lärorikt och rätt komiskt!
Vi sov där och det var rätt lugnt. Dagen efter fick vi gå runt till olika stationer och göra olika övningar så att befälen
skulle kunna se ungefär hur mycket/lite vi kan. Framemot eftermiddagen fick vi uppgift om förflyttning och att vi skulle tänka på hur vår packning såg ut. Normalt sett har man två packningar. En på förläggningen, trosspackningen
och en som man alltid bär med sig. Stridspackning. Stridspackningens syfte är att man ska klara sig ett dygn på bara den packningen. Så där är ombyte, förstärkningsplagg, mat, vatten och utspisningsmaterial i den. Utrustningen med stridspackining väger ungefär totalt 30-40 kilo.
Vi förflyttade oss 3-4 kilometer på plan, fin, bred, grusväg inte så jobbigt det heller. Skoskav var dock ett problem i gruppen.

Väl framme fick vi reda på att vi skulle sova i modell ensama vargen. Ensamma vargen är ett plastskynke/pressenning som spänns
upp mot ett träd och blir ett regnskydd. Det var kallt, trots alla högar av kläder under och över en.

När vi vaknade på morgonen fick vi uppgifter om att sverige var i krig och att vi hade hamnat bakom fiendens linjer.
I området fanns fientliga underhållsfordon (lastbilar etc.). Vår uppgift var då att gå till en punkt, genomföra eldöverfall
och sen dra oss tillbaks till en annan punkt för att där bedriva spaning mot ett objekt för att uppskatta fientlig verksamhet
i området. Vi fick endast förflytta oss i terrängen på grund av risken att bli upptäkta av fiendens fordon som kom här och där
på vägarna. Jag som var gruppchef denna veckan. Och som är helt underbart värdelös på orientering gav ansvaret till en annan
i gruppen. Jag försökte bästa jag kunde men gick inte så bra. Så det blev en liiite slingrig väg i början. Och som sagt.
En kilometer tog ca en timme att gå. Vilket är jäkligt långsamt. Efter det att vi genomfört eldöverfallet och dödat dem
som FAN. Fick vi ny uppgift via radio. Spaning på en viss punkt. Vi räknade ut att det var fyra kilometer. Vi hade fyra timmar
på oss innan vi skulle avlägga rapport. Lungt, tänkte vi. Fyra timmar är ju skitgott om tid. Men vi börjar gå ändå, så kan vi ta
det lite lugnare och spara på krafterna. Det visar sig att terränger fortsätter vara lika jävligt och fyra timmar är precis så vi hinner med.
Vi stannade dock på en snabb 5-10 minuterspaus och en lunch på kanske 30 minuter. I övrigt traskade vi på hela tiden. Vattnet tog slut vid lunchen och då hade vi ca en kilometer kvar att gå (motsvarande en timme) tills dess att vi skulle nå spaningspositionen.
Utan vatten kommer man inte så snabbt fram så alla blev rätt slitna. Men vi klarade tiden och löste uppgiften : ) efter att vi lämnat spaningsrapport
fick vi order att ta oss hemåt. Där käkade vi middag och sen blev det vapenvård. Nice.